skymningsängeln

"Jag är ständigt på väg
jag hittar aldrig hem
men,
när jag finner någon som kan följa mig ända ner i helvetet
Då stannar jag..."

Jag är en trasdocka
som slängts än hit och än dit...

Gud, i dina händer vilar jag i tro
Vilar i din värme och din ro
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
Famnar du i nåd och gör den hel
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din omsorg finner själen ro
I din kärlek kan min kärlek gro

Gud i dina händer, får jag gråta ut
Gråten delar du tills den tar slut
Gud, du känner ondskan i din egen kropp
Att du delar smärtan ger mig hopp

Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din omsorg finner själen ro
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din kärlek kan min kärlek gro
Gud, i dina händer lägger jag mig ner
När jag går till vila är du med

Dina händer bär mig genom rum och tid
Jag förblir i ljuset i din frid
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din osorg finner själen ro
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud
I din kärlek kan min kärlek gro

Nostalgi

Jag sitter och tittar på fotbollen och jag känner mig gråtmild. Känslan blir så himla stark när jag ser dem spela. Jag dras tillbaka till den tiden jag själv fick springa in på planen och sjunga den svenska nationalsången. Sjöng gjorde jag allt… för Sundhage sa till oss: Ni är utvalda att företräda Sverige. Ni ska uppföra er väl och ni ska sjunga den sång som representerar vårt land. Var stolta!

Jag var 14 år då jag togs ut i sörmlandslaget för första gången. I samma veva kom en kallelse från Södermanlands fotbollsförbund att de ville att jag skulle följa med det ett år äldre sörmlandslaget till elitlägret i Halmstad. Jag trodde de hade skickat fel eftersom jag var ett år yngre.  Men till Halmstad kom jag, och det 2 ggr, och det var så himla roligt. Pia Sundhage spelade gitarr och det var första gången som jag sjöng med till ”det finns en boll i oss alla” och ”vi är tjejer, vi är bäst”. Det skulle dock inte bli den sista.

Jag blev utvald till dreamteam och i vår åldersgrupp blev Hanna Ljungberg rankad etta och jag kom som god tvåa. Det var STORT! När jag kom hem från Halmstad dröjde det inte länge förrän jag fick kallelse till att vara med i flicklandslaget.  Jag kommer ihåg att första lägret var i Katrineholm. Det var hur kul som helst. Det rullade på med flicklandslaget, U-18 landslaget och till sist U-20 landslaget. I alla de landslag jag spelade var Pia Sundhage förbundskapten. Det är den bästa tränaren jag någonsin haft och en av de finaste personerna jag mött. I en av de sista landskamperna jag spelade var mot Tyskland och bland annat Birgit Printz. Vi vann med 2-1 och jag gjorde ett mål. Rakt upp i krysset med vänster fot.

Under den här tiden var mitt liv mycket svårt. Sundhage hjälpte mig mycket då jag hade det jobbigt.  Hon ringde mig för att höra hur jag mådde och den tränare som hjälpte Pia i landslaget bjöd mig hem till dem en gång. Fotbollen har hjälpt mig många gånger då jag bara velat ge upp. Till slut vann och ”ondskan” och jag tvingades sluta spela. Istället för fotbollen tillbringade jag min tid med att dricka alkohol och ligga på psyk. Jag kämpade för att leva. Jag kämpade för att överleva.  Inte ens fotbollen kunde rädda mig från det onda som fanns inom mig. Till alla andra sa jag att jag var skadad och inte orkade komma tillbaka.

Idag när jag tittar på fotbolls-VM känner jag sorg. Jag vet att jag kunnat stå där idag. Jag vet att jag hade kunnat stå där och sjunga för Sverige. Nu gör jag inte det utan får sitta här och heja fram världens finaste person, Pia Sundhage, till VM-guld!

Over and out

Känn ingen oro, känn ingen ängslan
Den som har Gud, kan ingenting sakna

jag fäller tårar idag
tunga tårar

för dig min vän

jag önskar jag kunde göra något

men vet du?

det går inte

jag är maktlös

änglarna gråter

liksom jag

de fäller ut sina vida vingar

omsluter dig med trygghet

ta emot värmen min vän

gud ser dig

var du än befinner dig

vad du än gör

vänd honom inte ryggen

ta emot hans kärlek

bara du kan göra något nu

bara du kan hjälpa dig själv

kom igen nu

jag vill inte förlora dig