Du måste finnas- Helen Sjöholm
Du fördrev mig, Gud Från mitt hemland slets jag bort Här är jag en flykting och en främling Och det ödet finner jag mig i Men du tog mitt barn Och du tar mig från min man Jag kan inte längre sen en mening Vad är det du vill? Vad ska jag tro... Tanken är svindlande Framför mig gapar en avgrund Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej Frågan är väckt Och nu darrar min själ inför svaret Att du inte finns till Fast jag trodde på dig Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute? Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få? Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden? Om du inte fanns till Ja, vad gjorde jag då? Nej, du måste finnas Du måste Jag lever mitt liv genom dig Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav Du måste finnas Du måste Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om du inte fanns Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så Ordet är 'om', om jag bett alla böner förgäves Om du inte finns till Vad ska jag göra då? Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta? Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den? Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden? Om du inte fanns till Vem tog hand om mig sen? Nej, du måste finnas Du måste Jag lever mitt liv genom dig Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav Du måste finnas Du måste Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om du inte fanns Du måste finnas Du måste Hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans Jag vore ingenting om du inte fanns
Kommentarer
Trackback
