skymningsängeln

Idag är det 16 år sedan min mormor dog. Min fina älskade mormor. Hon dog bara 74 år gammal. Hon var norska och kom till Sverige under andra världskriget. Det är nästan som en film... en drama där kärleken vinner. Lyssna på detta. Min mormor var 23 år gammal när hon flydde från Norge. Hon var gravid med min äldsta moster. Hon satt och gömde sig bredvid en bro och bara väntade på att få springa över till andra sidan. Tyskarna stod och sköt och mormor tog sats och sprang för allt hon var värd. I slutet av bron sträckte en hand ut och tog tag i mormor och drog henne till sig. Den fina mannen kom att bli min morfar.

Min mormor pratade svenska, men så fort hon pratade med någon släkting eller vän från Norge började hon prata norska. Det bara blev så. Det satt väl i ryggmärgen. Jag saknar mormor. När allt var jobbigt kunde jag alltid åka dit. Vi spelade kort, stickade och spelade bingolotto. Hon var min största påhejare vad gäller fotbollen. Själv bestod hennes stora idrottsintresse av skidor och konståkning. Det var alltid roligt att kolla på skidor hemma hos mormor då hon hejade på norrmännen och vi på svenskarna.

Den 20:e juni 1995 somnade hon in för gott. Jag var inte på hennes begravning. Jag hade landskamp i fotboll mot finland. Vi vann med 5-3 och jag gjorde 2 mål. Målen tillägnade jag mormor. Alla i Sveriges lag spelade med sorgband i benskydden för att hylla henne. Det var fint.

Hon fattas mig. En vacker dag kommer vi ses igen!