Kung alkohol

Känner du mig?


Jag är den störste brottslingen i samhället.
Jag har dödat flera människor, än som fallit i alla krig i hela världen.
Jag har gjort människor till vrak.
Jag har förvandlat förhoppningsfull ungdom till hopplösa samhällsparasiter.
Jag har förstört de svaga och krossat de starka.
Jag har fört oräkneliga miljoner in på dåliga vägar.
Jag har gjort visa män till dårar.
Jag har lagt ut snaror för den oskyldige.
Den förtvivlade, fattiga hustrun känner mig.
De hungriga barnen känner mig.
De föräldrar vars hår grånat i sorg över barnen känner mig.
Jag har ruinerat miljoner och ska försöka ruinera många miljoner till. (okänd)


Mitt namn är Kung Alkohol!


Mormor

Inlägg om min mormor igen. En väldigt betydelsefull person för mig. Hon var och fortfarande är. Denna helg har jag tänkt extra mycket på henne och hennes liv. Jag har fått veta saker jag inte visste. Förträngda saker som hon inte delade med så många. Knappt någon. Hon hade delat det med min kusin i få ordalag för länge sen och jag träffade min kusin i helgen och vi kom att prata om henne då. Fina älskade mormor.

Mormor bode som jag skrivit i ett tidigare inlägg i Norge när andra världskriget utbröt. En dag kom tyskarna hem till deras bostad. Dem tog mormors bror som var med i motståndsrörelsen. Dem tog även med min mormor.  Tyskarna tog mormor och hennes bror till Victoriaterassen i Oslo där tyskarna hade sitt högkvarter.  Min mormors bror blev torterad och mormor fick vara sällskapsdam och dansa med tyskarna under deras fester. De vågade inte säga emot om de inte ville. Mormor hade gett hintar till min kusin om att hon blev våldtagen av tyskarna och att hon då även blev gravid. Mormor måste ha lyckats tagit sig därifrån och hem till sin mamma.  Eftersom mormor var gravid fick hon inte sätta sin fot hemma utan hennes mamma bara stängde dörren för mormor.  Mormor beslöt sig då för att fly till Sverige.

Sanningen gör ont att få reda på. Hemligheter som gör ont. Fina fina mormor!


SJ

Ett enda ord: BAJSSJ!
En resa som normalt tar 30 minuter tog idag två timmar och fyrtio minuter. När jag för en gång skull tänkte smita tidigare från jobbet för att det var rätt så lugnt. Tji fick jag!

Tips från coachen: Gå in på SJ:s hemsida och kolla lägget INNAN du går till station och blir sittandes flera timmar!

Fina älskade mormor

Idag är det 16 år sedan min mormor dog. Min fina älskade mormor. Hon dog bara 74 år gammal. Hon var norska och kom till Sverige under andra världskriget. Det är nästan som en film... en drama där kärleken vinner. Lyssna på detta. Min mormor var 23 år gammal när hon flydde från Norge. Hon var gravid med min äldsta moster. Hon satt och gömde sig bredvid en bro och bara väntade på att få springa över till andra sidan. Tyskarna stod och sköt och mormor tog sats och sprang för allt hon var värd. I slutet av bron sträckte en hand ut och tog tag i mormor och drog henne till sig. Den fina mannen kom att bli min morfar.

Min mormor pratade svenska, men så fort hon pratade med någon släkting eller vän från Norge började hon prata norska. Det bara blev så. Det satt väl i ryggmärgen. Jag saknar mormor. När allt var jobbigt kunde jag alltid åka dit. Vi spelade kort, stickade och spelade bingolotto. Hon var min största påhejare vad gäller fotbollen. Själv bestod hennes stora idrottsintresse av skidor och konståkning. Det var alltid roligt att kolla på skidor hemma hos mormor då hon hejade på norrmännen och vi på svenskarna.

Den 20:e juni 1995 somnade hon in för gott. Jag var inte på hennes begravning. Jag hade landskamp i fotboll mot finland. Vi vann med 5-3 och jag gjorde 2 mål. Målen tillägnade jag mormor. Alla i Sveriges lag spelade med sorgband i benskydden för att hylla henne. Det var fint.

Hon fattas mig. En vacker dag kommer vi ses igen!

Kärlek

Helgen är snart slut och den har gått fort, för fort. Har haft fullt upp med både det ena och det andra. Det är nu på söndagskvällen som jag får tid att reflektera ordentligt. Tid att känna efter. Jag känner mig så splittrad, uppdelad. Det känns som om jag är flera personer. Jag lämnar den ena kroppen och flyr in i nästa... för att sedan lämna allt helt och flyga upp i taket. Så blir det när livet blir för jobbigt. Under ett tillfälle under helgen kände jag att jag levde här och nu. Det var när jag umgicks med min älskade brorsson. Han får mig att känna kärlek. En såndär obeskrivlig kärlek. Jag är så glad för att han finns och berikar mitt liv med så mycket gott. Jag är hans gudmor och det känns som något väldigt speciellt. Något fint.

Snart måndag och ny arbetsvecka. Blir bara en kort vecka eftersom det är midsommarafton. Det känns bra. Imorogn ska jag träffa min psykolog och fjärde gången. Det känns fortfarande obehagligt. Jag känner mig rädd för att gå dit. För att öppna mig. Jag har bestämt mig för att ändå ge det en chans. Inte ge upp bara för att jag inte känner att vår kemi stämmer till 100 %. Det tar ju ett tag att lära känna en ny människa, som dessutom ska få ta del av hela ens liv. Det är lite skrämmande, men jag ska försöka.

I veckan ska jag träffa in kusin som jag inte träffat på massor av år, det ska bli spännande.

Nu sova!
Godnatt!


Trötthet

Jag är så förbannat trött. Trött i kropp och knopp. Snart helg. Ska bli otroligt skönt. Bara njuta. Sova. En dag kvar. Kämpa.

Guld

Njuter fortfarande av gårdagens finalvinst i korpen. Vi var super! 6-1... tennissiffror. 3 mål och vinst i skytteligan. Det är grejor det. Idag är jag ledbruten, men känslan av vinsten övervinner smärtan.

Dissocierar

Idag flög jag högt högt upp. Förlorade kontakten med mig själv och var inte kontaktbar En lång stund. Kämpade för att ta mig tillbaka till här och nu. Fick hjälp. Fötterna i golvet, rak i ryggen, öppna ögonen och titta på personen och rabbla tre saker i rummet som var blåa. Efter ett tag kom jag tillbaka.

Dissocierar gör jag ofta. Jag är borta från verkligheten. Dissociation är den ultimata utvägen när det inte längre finns några utvägar att tillgå. Utgår man från DSM-IV är dissociation ett förändrat tillstånd av medvetande, perception och minne som omfattar ett brett spektrum av psykiska symtom och som rör sig från ”normal” till gravt patologisk dissociation. Dissociation kan påverka inte bara medvetandetillståndet i fråga utan också perception, minne, tolkning av omgivningen och de egna sensationerna och emotionerna. T.ex. räknas s.k. utanför-kroppen upplevelser vara dissociativa till sin natur.

Överlevnadsmekanism!

Idag... just nu!

" Idag, just nu, skulle jag vilja krypa upp i någons famn. Känna tryggheten när någon håller om mig. Insvept i en röd filt, äta rostat bröd och dricka honungste. Få gråta ut och en känna en varsam hand torka bort de salta tårarna från mina rosiga kinder.


Idag, just nu, skulle jag vilja öppna mitt hjärta, dela med mig av all sorg, smärta, vrede och besvikelse. Gråta, skrika...få känna känslan av samhörighet.


Idag, just nu, vill jag ha någon som lyssnar på mig. Någon som öppnar sina sinnen...inte säger något...men lyssnar.


Idag, just nu, säger den stora jag till den lille: Ryck upp dig! och den lilla svarar: Varför ska jag kämpa när jag ändå inte ser nåt ljus.


Nä, innerst inne, just i detta ögonblick, önskar jag att jag bara kunde få gråta, snyta mig och så blir allt bra igen".


Kärlek

Befinner mig nu hos en god vän. En vän som hjälpt mig vara nykter i över ett år. Det är fint. Skulle inte ha klarat mig så här bra utan hennes och guds kärlek.


Prisa skatteåterbäringen

Försäkringskassan gör mig tokig! Har väntat på pengar hur länge som helst. Fick mindre än en halv lön denna månad. Mina "vanliga" räkningar skulle betalas, sjukhusräkning på nästan 3000 och CSN ville börja håva in sina pengar. Igår när jag tittade på kontot började jag grina...tyckte synd om mig själv för ett tag. Idag när jag tittade på kontot började jag inte grina. Jag jublade. Tänk att pengar betyder så mycket. Även om jag inte får tillbaka så mycket räcker det till mat. Prisa skatteåterbäringen.

Känner mig så stressad inombords. Känns som om jag bara vill fly hela tiden. Idag fick jag välsignelsen. Det var fint. Ska ta mig ut och springa nu så jag blir trött... så får jag hoppas på en god natts sömn.

Tjipp!


Gud som haver barnen kär

Gud

Var fanns du Gud?
Var fanns du när jag behövde dig som mest?
Var tog alla mina böner vägen? Eller var det bara tomma ord?
Jag bad om räddning. Varje dag. Ingen kom.
Var fanns du Gud?

Såg du vad som hände med mig?
Varför hjälpte du mig inte?
På kyrkans barntimmar läste vi:
Gud, som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Glömde du bort mig Gud?
Var fanns du?

Såg du vad de gjorde?
Såg du när det var på gång?
Såg du när min själ försvann?
När jag försvann upp i taket?
Fanns du hos mig då?

Kunde du känna min smärta?


Rastlös

Det kryper i hela kroppen. Jag har svårt att vara still. Att vara still innebär att tankarna ramlar över mig och jag hamnar i någon sorts ångest. Så har det alltid varit. Geografisk flykt är vad jag sysslar med. Jag försöker fly från mig själv genom att hela tiden vara i farten. Jag är överallt. Och ingenstans får jag ro. När jag är här... vill jag vara där. När jag är där... vill jag vara här.

Idag har jag farit och flängt hela dagen. När jag nu kommit hem vill jag bara bort igen. Jag vet att det är bra för mig att inte göra någonting, både fysiskt och psykiskt. Jag behöver vila som alla andra, men det är svårt. Om bara mina demoner kunde försvinna skulle det vara lättare att bara vara, men det är något som jag får leva med just nu. Dem finns där... hela tiden. 


Jag och Gud

Idag har jag pratat mycket med Gud. Jag har bett honom om hjälp att ta bort smärtan i mitt bröst. Jag har bett honom att ge mig mod att våga gå emot mina rädslor. Jag har bett honom om styrka att orka leva. Ibland är Gud och jag riktiga vänner. Ibland är jag arg på honom.

Gud och min relation är något som håller på att byggas upp. När jag var liten drömde jag om att någon skulle komma och rädda mig från allt ont. Jag låg med knäppta händer och önskade att någon skulle komma ridandes på en vit häst och plocka upp mig för att sedan ta mig långt långt bort. Jag tror att jag längtade efter Gud. I kyrkans barntimmar lärde jag mig "Gud som haver barnen kär" utantill. Jag var stolt. Under min uppväxt undrade jag alltid vart Gud var. Hur kunde han låta det hända... det onda?! Var befann han sig när jag behövde honom som mest?

Gud fanns nog med mig hela tiden. Han gjorde så jag överlevde. Han gjorde mig till en överlevare. Ändå tvivlar jag. Jag hade velat att han visat sig. Hjälpt mig därifrån på ett eller annat sätt. Jag har alltid trott att jag inte är älskad av någon och detta inkluderar Gud.

Idag kan jag ändå känna att han finns med mig... både i svart och vitt.


Kamp mellan det onda och det goda

Natten var en kamp mellan det onda och det goda. Rädslan är massiv när drömmarna känns som verklighet. Det sägs att en människa bearbetar saker i sina drömmar. Jag undrar när bearbetningen av det onda är färdigt?! Hur länge ska det förgågna hemsöka mig?


Blogg

En ny blogg. En ny ventil. Ett verktyg för mig att sätta ord på alla demoner jag har inom mig. En blogg som bara är till för mig.

Välkommen till min nya blogg!

Vem är då jag?
Svårt att svara på. Jag vet knappt själv.
Jag är en kvinna som är mitt uppe i livet, men som plågas av det förgågna. Ibland är jag vuxen. Ibland ett barn. Jag är en överlevare. En överlevare som försöker leva. En överlevare som för det mesta lever i svart och vitt.

Jag kallar mig skymningsängel. För att jag en gång i tiden och även idag försvinner ur mig själv. Jag stiger ur min kropp likt en ängel som svävar i skymning. En ängel som söker ro... sinnesro.

RSS 2.0