John-John
Allahelgonahelgen är tuff. Var nyss till kyrkogården och hälsade på min kusin. Han lämnade oss alldeles för tidigt. Han var 25 år. Dog av en överdos. Han hade hela livet framför sig. Det går bara inte att hålla tårarna tillbaka. Jag måste få gråta. Förra månaden skulle han ha fyllt 30 år.
Jag kommer ihåg när vi var små och när han och hans pappa var och hälsade på. Vi stack upp i skogen och smygrökte. Jag kanske var 13 och han 11. Vi tyckte vi var coola.
En dag för fem år sedan ringde min mamma när jag var på väg hem i bilen. Jag körde inte som tur var utan satt på passagerarsätet. Hon berättade att hon hade något svårt att berätta och hon berättade att de hade hittat John.... död.
Om jag får välja tror jag att John och mormor sitter tillsammans vid en sjö och spelar kort. Dem spelar spelet kamraten som vi alltid gjorde med mormor när vi var små. Om jag får välja tror jag att de... efter de spelat klart...går hand i hand upp till en röd stuga med vita knutar och lagar pannkaka som de äter med jordgubbssylt och grädde. Om jag får välja så tror jag att John berättar Norge-historier för mormor och han skrattar så han kiknar. Mormor låtsas verka arg, men brister sedan ut i skratt hon med. Om jag får välja så har dem det så bra de bara kan.
Om jag får välja väntar dem på mig...och på alla andra i vår släkt. Jag vet att de väntar. Vid huset med de vita knutarna. Om dem inte är där....så sitter de nere vid vattenbrynet och spelar kort eller metar.
Jag saknar och älskar er så mycket!
